DJUR & NATUR

Furuhäll har varierande naturtyper såsom stenbrott med vattensamling, våtmark (myr) och lövskog.

STENBROTTET MED VATTENSAMLING

Stenbrytning i stenbrottet upphörde på 1930-talet. Flera torrmarksväxter har sedan dess vandrat in. Stora ytor täcks nu av gul och vit fetknopp (Sedum acre resp. album). På våren förekommer grusbräcka (Saxifraga tridactylis), grusviva (Androsace septentrionalis), alvargräslök (Allium schoenoprasum var. alvarense),nagelört (Erophila verna), vårarv (Cerastium semidecandrum), grönknavel (Scleranthus annus), backtimjan (Thymus serpyllum) och ullsmörblomma (Ranunculus illyricus).

På sommaren är de kvarlämnade stenhögarna täckta av den i Sverige mindre allmänna grussloken (Melica ciliata), brudbröd (Filipendula vulgaris), slån (Prunus spinosa) och nyponros (Rosa dumalis).

På sensommaren blommar rikligt med vildmorot (Daucus carota), krissla (Inula salicina), kungsmynta (Origanum vulgare) och stånds (Senecio jacobea).

Kring de vätar som förekommer växer de fridlysta orkidéerna johannesnycklar (Orchis militaris), sankt Pers nycklar (Orchis mascula), krutbrännare (Orchis ustulata), ängsnycklar (Dactyloriza incarnata var. latissima), grönvit nattviol (Platanthera chloranta), kärrknipprot (Epipactis palustris) och skogsknipprot (Epipactes helleborine).

Här växer också enstaka exemplar av kalkkrassing (Sisymbrium supinum), som är en ursprunglig kalkkrävande ölandsväxt. Den är uppförd på den nationella rödlistan över hotade arter i Sverige (Gärdenfors, U. (ed.) 2000, ”Rödlistade arter i Sverige”, ArtDatabanken, SLU., Uppsala).

Fåglar

Fågelfaunan inom stenbrottet är säregen med bl.a. förekomst av den sällsynt på Öland häckande (Svensson,S. et al 1999, svensk fågelatlas, Sveriges Ornitologiska förening) mindre strandpiparen (Charadrius dubius). Andra häckande arter är större strandpipare, strandskata, tofsvipa, enkelbeckasin, fasan och grågås.
Av rastande fågelarter vid vattensamlingen har bl.a setts brun kärrhök, gluttsnäppa, havsörn, häger och skogssnäppa.

Övrigt

I stenbrottets vattensamling förekommer blodigel (Hirudo medicinalis). Denna art förekommer endast i små sjöar vid Upplandskusten och sparsamt på Öland och Gotland och är uppförd på den nationella rödlistan över hotade arter i Sverige ‘ (Gärdenfors,U., 2000, Rödlistade arter i Sverige, Uppsala).

VÅTMARK (MYREN)

Myren väster om stenbrottet hyser flera skyddsvärda växter såsom flugblomster (Ophrys insectiflora), praktsporre (Gymnadenia conopsea var. densiflora), luden johannesört (Hypericum hirsutum), gullviva (Primula veris), vänderot (Valeriana officinalis) och ett stort bestånd (ett 70-tal) skogsklocka (Campanula cervicaria).

Insekter
Genom blomsterprakten på myren förekommer många skyddsvärda skalbaggar och fjärilar, bl.a. bastardsvärmare (Anthrocera filipendulae).

LÖVSKOG

Trädslag
Lövskogen som är 90 – 100 år gammal har urskogskaraktär med döda omkullfallna träd. Trädslagen är till övervägande del ädellövträd såsom alm, ask, ek och lönn. Rikligt med björk och hassel förekommer också. Dessutom förekommer benved, brakved, getapel, oxel, rönn, skogskornell och skogstry. Enstaka granar och tallar är insprängda mellan lövträden.

Däggdjur
Inom lövskogen förekommer ekorre, hare, mård, rådjur och räv. Även älg har vid något tillfälle noterats.

Fåglar
Inom lövskogen är fågellivet rikligt med häckande arter såsom blåmes, bofink, grönfink, göktyta, gärdsmyg, koltrast, kärrmes, lövsångare, näktergal, rödhake, svarthätta, svart och vit flugsnappare, taltrast och trädgårdssångare.

KULTUR

Stenbrottet

Det nedlagda stenbrottet är en fast fornlämning, då det utgör en lämning efter tidigare arbetsplats och näringsfång. Stenbrottet är omgivet av flera fornlämningar. Utgrävningar har gjorts vid flera tillfällen. Dessa antyder att stenbrottet också varit boplats i tidig ålder, såsom under den romerska järnåldern. Fast fornlämning är skyddad enl. fornminneslagen.

Landsborgskanten, som utgör stenbrottets gräns åt norr är av stort geologiskt och paleontologiskt värde och besökes mycket frekvent för studium och registrering av fossilt material. Speciellt trilobiter av släktet Megistaspis är vanligt förekommande.

Stenbrottet gränsar i öster till Köpings klint. Denna är en fossil klint i underordovicisk kalksten. Klinten är av riksintresse inom natur-och kulturvården.

Annonser

En reaktion på ”DJUR & NATUR

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s